I söndags, på min 50-års dag, åkte jag och Hasse till Karlstad.
Det var min present till mig själv.
Varken jag eller Hasse hade varit dit sen tidigare......
I Karlstad var det först och främst "Lars Lerins Sandgrund" som lockade mig.
Men innan vi gick in i konsthallen.........
.......... var vi och åt lunch.
Mitt emot Sandgrund läg Värmlands museum med resturangen "Matbruket" i.
Det var en lite "finare och modernare" restaurang.
Det var en hovmästare som tog emot oss och följde med oss till ett lämpligt bord.
Salladsbuffén innehöll inte de "vanliga" (gurka, paprika, pizzasallad, rårivna morötter osv).
Det var lite modernare sallader och "röror".
Det var så modernt att dom hade inget smör till brödet, utan det fanns nå sorts "röror".....
till Hasses stora besvikelse.
Maten var jättegod!
Jag åt lax och Hasse åt viltfärsbiff.
Nöjda, belåtna och mätta gick vi sen över till Lars Lerins konsthall.
Konsthallen var stor och rymlig och det var en hel del folk som kom och gick.
Dock var det inte trångt på något vis.
Jag tycker Lars Lerin målar så fina och uttrycksfulla tavlor.
Jag gillar hans sätt att måla och jag önskar att jag själv kunde måla som han gör.....
När jag står och tittar på en målning får jag plötsligt höra:
- Men hej Jaana!
Jösses vad paff jag blev!
Det var min vävkompis Iris som hejade på mig och som också var i Karlstad på grund av
sin födelesedag tidigare i somras.
Tänk vad världen är liten ibland..... 😄
Jag var så nöjd och glad över att jag äntligen hade kommit iväg och sett Lerins konst.
Men ännu nöjdare och gladare blev jag........
....... när jag helt plötsligt fick se dessa två herrar komma gåendes!
Det hade jag väl aldrig kunnat tro och inte ens förväntat mig det.
"Kändiskåt" som jag är så blir jag alltid så hispig av mig och känner mig som den värsta stalkern.
Så jag försökte diskret och "i smyg" ta lite bilder på Lars och Junior.
Vågade inte gå fram och be om selfies tillsammans med dom..... som jag såg att andra besökare gjorde....
Då man inte fick ha blixt på inne i konsthallen så blev kvaliten inte den bästa på herrarna.....
Lars Lerin är ju så himla snäll och gullig!
Här är det en manlig besökare som pratar med Lars.
Jag hörde inte vad dom pratade om.
Men sen såg jag hur mannen gav sin mobil till Lars och han i sin tur började prata i den.
Då hörde jag, bland annat, hur Lars önskade att mannens fru skulle krya på sig och att han
hoppades på att frun skulle kunna komma till Sandgrund någon annan gång.
När folk såg att Lars Lerin var i receptionen så gick dom fram och frågade efter en autograf....
vilket dom också fick.
Även här såg jag hur snäll han är.
En ung tjej i konsthallens café (säkert en sommarjobbare) gick till Lars med en av hans
böcker och ville ha den signerad.
Lars signerade den och sa till tjejen att hon behövde inte betala för boken (kostade över 600:-).
Då sa tjejen att hon redan hade betalt den, sen förut.
Hur det sen löste sig med boken vet jag inte.
Jag gettade inte stå kvar på samma ställe för länge.... så Lars skulle tro att jag var en "galen" stalker. 😄
Det fanns diverse broar inne i Karlstads centrum och många av dom var utsmyckade med stora och många blomlådor.
Det var så fint och mäktigt!
Efter Sandgrund åkte vi lite runt, på måfå, och tittade.
Sen letade vi på ett café som var öppet.
Vi hittade på "Café Slusswakten" som var belägen i en gammal slussvaktarstuga vid Pråmkanalen.
Det var mysigt att sitta där ute och titta på folk och båtar.
Både jag och Hasse önskade att vi hade haft mer tid för att utforska Karlstad mer.
Men det får bli en annan gång.
När vi åkte hem igen så var jag så nöjd och belåten över MIN dag.
Det blev en bra, mysig och trevlig födelsedag tillsammans med min älskling.
Vi hann inte mer än hem på kvällen så fick vi besök av Hasses föräldrar.
Dom kom förbi och grattade mig......
Ser du att ha varit ett mycket trevligt besök! Vackra målningar av Lars Lerin!