Sverigefinnarna fick nationell minoritetsstatus den 1 april 2000.
Man har sedan 2007 en sverigefinsk flagga.
Sedan 2010 har sverigefinnarna dessutom en egen "nationaldag", den 24 februari.
De allra flesta som vi idag kallar sverigefinnar är varken ättlingar till medeltida skogsfinnar eller krigsbarn.
De är istället barn eller barnbarn till de hundratusentals finländare som kom till Sverige under 1950- 60- och 70- talen.
Under de årtiondena växte Sveriges industri så det knakade och fabrikerna skrek efter personal.
Sveriges egen befolkning räckte inte till.
Samtidigt hade Finland en svår ekonomisk situation efter kriget, och det var ont om jobb. Många unga finländare valde då att flytta till Sverige.
Majoriteten av sverigefinnarna är bosatta i det mellansvenska industribältet mellan Stockholm och Göteborg över Mälardalen
samt på mindre industriorter i Dalarna, Västmanland, Norrbotten och Lappland.
Men det var inte bara enkelt i Sverige.
Många finländare kom inte in i det svenska samhället och en del blev aldrig riktigt bra på svenska.
Dessutom uppstod en klasskillnad eftersom nästan alla finnarna var lågutbildade och blev arbetare i Sverige.
En del berättar att de behandlades kränkande på grund av sitt ursprung.
Många av barnen och barnbarnen till de finska invandrarna har inte lärt sig finska.
Jag är en "Sverigefinne" och på finska heter det "Ruotsinsuomalainen".
Ärligt talat så hade jag ingen koll på att det var "Sverigefinnarnasdag" idag, förrän jag såg det på Facebook tidigare idag.
Jag är född i Sverige och jag har bott här i hela mitt liv.
Jag har finska föräldrar.
Jag är tvåspråkig.
Nästan hela min släkt bor i Finland.
Att vara "Sverigefinne" är väldigt kluvet för mig.
Ibland känner jag mig svensk, ibland känner mig finsk och ibland vet jag inte vad jag känner?....
Ofta har jag svårt att veta och/eller bestämma mig för vilket land jag ska vara "lojal" mot...
i olika sammanhang.... typ tävlingr osv.
För hur jag än väljer så "sviker" jag ju det andra landet.
Ja, det är inte lätt... när man har "två identiteter".... så att säga.
Jag har inte gjort någon djupdykning till mitt innersta och försökt komma fram till om jag
är mer finsk eller mer svensk.... ?
Meeeeen.... så här spontant känner jag att mitt hjärta slår lite mer för Finland och mitt finska jag.
